Ryska underrättelsetjänster hackar europeiska IP-kameror för att samla in militär information, enligt nederländska säkerhetsmyndigheter.
Angriparna använder komprometterade kameror för att övervaka transportvägar, militär last, vapenleveranser och möjliga positioner för militär personal. Forskare har identifierat minst 87 000 sårbara enheter i Europa.
Många av de drabbade kamerorna använder gammal firmware, standardlösenord eller osäkra nätverksinställningar. Angripare kan därför få åtkomst utan att använda avancerade hackningsmetoder.
Ryska spioner använder kameror för militär underrättelseinhämtning
Ryska statsstödda grupper komprometterar systematiskt internetanslutna kameror i Europa.
När angriparna har tagit sig in kan de se livesändningar och samla in bilder från känsliga platser. Därefter använder de automatiska bildigenkänningsverktyg för att söka efter värdefull militär information.
Övervakningen kan avslöja förflyttningar av gods och olika transportvägar. Dessutom kan den visa utrustningsleveranser eller aktiviteter i närheten av militära anläggningar.
Rysk underrättelsetjänst samlar enligt uppgifter in information från EU- och Nato-länder. En del av underrättelserna behöver inte ha någon direkt koppling till kriget i Ukraina.
Hackade kameror i Ukraina har dock redan använts vid försök att lokalisera militär personal och förstöra utrustning.
Myndigheterna har inte observerat liknande attacker utanför Ukraina. De varnar ändå för att ryska militära enheter kan använda samma metoder under en framtida konflikt.
Över en miljon kameror är exponerade
Forskare hittade över en miljon europeiska IP-kameror som var direkt åtkomliga från internet.
Storbritannien hade flest exponerade enheter, med 113 962 kameror. Italien följde med 99 203, medan Spanien hade 81 371.
Turkiet hade 81 148 exponerade kameror. Samtidigt hade Frankrike 68 317, Bulgarien 67 277 och Tyskland 65 539. Rumänien hade också 64 789 enheter.
Över 60 000 kameror var synliga i Ukraina. Dessutom hittade forskarna fler än 45 000 exponerade enheter i Nederländerna.
En offentligt åtkomlig kamera är inte automatiskt sårbar. Exponering på internet ger dock angripare möjlighet att söka efter svaga lösenord, föråldrad programvara och osäkra tjänster.
Minst 87 000 kameror är sårbara
Omkring en av tolv exponerade europeiska IP-kameror körs på en enhet med en känd säkerhetsbrist.
Forskare uppskattar att minst 87 000 kameror är sårbara för befintliga attackmetoder. De betraktar dock siffran som en lägsta uppskattning.
Vissa enheter kan innehålla säkerhetsbrister som skanningsverktyg inte kan upptäcka. Andra kan ha svaga eller stulna lösenord trots att de använder uppdaterad programvara.
Nästan 2 000 exponerade kameravärdar innehåller okorrigerade säkerhetsbrister som angripare redan har utnyttjat i verkliga attacker.
Dessutom kör tusentals enheter fortfarande tjänster med kritiska sårbarheter som upptäcktes för fem till tio år sedan. Tillverkarna erbjuder kanske inte längre säkerhetsuppdateringar för vissa av produkterna.
Standardinställningar lämnar enheter öppna
Många IP-kameror når det offentliga internet via Universal Plug and Play, eller UPnP.
Protokollet låter en enhet be routern att automatiskt öppna en nätverksport. Vanligtvis krävs ingen autentisering. Därför kan en kamera exponera sig på internet utan att ägaren märker det.
Fabriksinställningar skapar en annan stor risk. Vissa kameror använder fortfarande standardiserade användarnamn och lösenord som angripare enkelt kan hitta på nätet.
Föråldrad firmware och onödiga nätverkstjänster ökar också attackytan. Enheter kan exempelvis exponera Telnet, FTP, SSH eller andra protokoll trots att ägaren inte behöver dem.
När angriparna har identifierat en exponerad kamera kan de testa dessa svagheter på distans.
Så skyddar du europeiska IP-kameror
Myndigheterna rekommenderar att kameror tas bort från det offentliga internet om direkt åtkomst inte är nödvändig.
Användare bör inaktivera UPnP på både kameran och routern. De bör också stänga av oanvända tjänster, inklusive Telnet, FTP, Bonjour och SSH.
För fjärråtkomst bör ägare ansluta via ett virtuellt privat nätverk. Denna lösning håller kameran bakom det lokala nätverket i stället för att exponera den direkt på internet.
Dessutom bör varje enhet ha ett starkt och unikt lösenord. Flerfaktorsautentisering bör också aktiveras när tillverkaren erbjuder funktionen.
Organisationer kan placera kamerorna i ett separat virtuellt lokalt nätverk. Det hindrar angripare från att använda en komprometterad enhet för att nå andra system.
Säkra protokoll som HTTPS och RTSPS bör ersätta okrypterade alternativ. Dessutom bör användare installera firmwareuppdateringar så snart de blir tillgängliga.
Kamerornas placering kan begränsa skadan
Tekniska skydd kan inte undanröja alla risker. Därför rekommenderar myndigheterna även att begränsa vad varje kamera kan se.
Kameror bör endast fånga det område som krävs för deras syfte. Synfältet bör utesluta transportvägar, offentlig infrastruktur, känsliga anläggningar och orelaterad aktivitet.
Ägare kan också maskera privata områden i videoflödet. Samtidigt bör platsuppgifter som GPS-koordinater inte visas i kameraströmmar eller metadata.
Slutligen bör köpare välja tillverkare som lovar flera års säkerhetssupport. Okända varumärken och produkter utan stöd kan lämna allvarliga säkerhetsbrister ouppdaterade.
Kampanjen mot europeiska IP-kameror visar hur vanliga uppkopplade enheter kan bli verktyg för underrättelseinhämtning. Även en kamera som installerats för grundläggande säkerhet kan avslöja värdefull information om ägaren lämnar den oskyddad.
0 svar till ”Europeiska IP-kameror utsätts för attacker av ryska spioner”